Sval luft är skönt. Man håller sig koncentrerad och ser inte nyduschad ut när man kliver ut ur bilen. Eftersom Pontiacen är en icke-AC-bil från början sneglades det omkring på diverse donatorer på skrotarna. Ganska snabbt konstaterades det att det nästan skulle bli enklare att köpa ett eftermarknadssystem. Inte billigare, men enklare. Tid är också värt något… ibland i alla fall…

Därför föll alternativet på ett Vintage Air-system. Systemet är ju ultrapoppis i USA, så då kan det ju åtminstone inte vara helt skräpigt. Helt rätt visade det sig vara – prylarna kändes väldigt förtroendeingivande vad gäller kvalitén. Hur kylprestandan är blir intressant att se.

Ovan; Systemet känns ganska proffsigt och levereras med noggranna instruktioner om hur inkoppling etc skall ske. Kvalitetsmässigt är det rostfria skruvar överallt, stegmotorer för spjällen och vacuumformade plastkåpor. Känns helt OK för pengarna.

Nedan; Men det som inte framgick innan köpet var att systemet inte har något förberett friskluftsintag, utan istället använder den luften som redan finns i kupén. Personligen trodde jag det skulle vara en självklarhet att systemet hämtade in friskluft så jag brydde mig aldrig om att kolla upp det noggrannare. Detta får åtgärdas genom lämplig fläktkanal fram till ACn från friskluftsintaget vid torpedväggen. Notera även att det faktiskt sitter en Spal-fläkt där och inte något kina-mumbo-jumbo.

Ovan; Även kontrollpanelen är hyfsat gedigen. Frästa aluknoppar, graverad text och bakgrundsbelyst. Blir bra det här! Kommer hamna på mittkonsollen eftersom det kommer bli omöjligt att nå till instrumentbrädan med bältet på.