Men vad är nu detta tänker du? Ska det bara köras plötsligt?

Faktum är att sommaren peakade här någonstans. Måndagen blev det körning på knutstorp, och på efterföljande lördag var det dags för konbanekörning med Miataklubben på Ljungbyhed. Denna gången som betalande medlem. Och denna gången skulle bilen pressas. Ordentligt.
Syftet var såklart och se att allt höll – konbana är ju extremt bra för ändamålet – hastigheterna är relativt låga och där finns inga hårda saker i närheten. Helst skulle något gå sönder, så att man vet att man verkligen pressat den max.

Ovan; Kvällen innan konbana. Fixa lite med gnisslande bromsar. Tre skruvar totalt, är allt som behöver lossas för att få ut beläggen. Centrummutter till hjulen, och två skruvar på oket. Tämligen lättmeckat.

Nedan; Vädret kunde man inte klaga på i alla fall.

Ovan; Anlände lagom innan förarmötet på morgonen. Insåg att jag var enda utomstående föraren, med tiotalet miator runt om kring mig. I klassen ”häckigast bil” är undertecknad ohotad vinnare i. ”Kul med amerikanare, har du gjort nåt med den annat än fälgarna?” Well..

Sen var det dags – bara att lina upp och vänta på sin tur. Några sedvanliga varv krävdes för att hitta bromspunkter, lära känna banan (och bilen, inte att förglömma) och därefter så sakteliga börja kunna flytta upp farten för varje varv. Det är känt vid det här laget att fjädrar och krängningshämmare kunde varit bättre, men syftet med denna körning var ju mest för att försöka ha sönder bilen. Eller rättare sagt, få förtroende för att den håller ihop så att man kan börja pressa den på bana också.

Ovan; rätt mycket rattrost som behövdes bli av med, men fram emot eftermiddagen infann sig någorlunda konsekventa 31-tider och ett 30,8s som dagens snabbaste varv. Där fanns miator som var snabbare, men även miator som var långsammare vilket ändå är ett ganska gott betyg till bilen.

Bilen går bra, inget snack om det. Ingen tvekan öht vid turn-in och det saknas inte grepp. Efter lite justering på bromsvågen så var det även bra bromsar. Det är tydligt att krängingshämmare saknas som sagt, och fjädrarna är för hårda fram och för mjuka bak. Bilen upplevs inte som stötig, utan snarare ”fast”. Men det är delvis svårt och provocera ut bakvagnen i tighta partier – krängnigshämmare står på vinterlistan.

Ovan; Ja men självklart måste det finnas film på en sån här händelse! Satte dagens bästa tid på ett av de filmade varven, därav ”yes”. 

Nedan: På väg hem. Kanondag! Allting höll, bilen gick precis lika bra hem som dit. Den marschar på riktigt bra i motorvägstempo och motorn har ett härligt register – det saknas aldrig vridmoment…