En fredagkväll kan ju spenderas vid den lokale korvmojjen om man tex tycker att skinnväst med ryggbrodyr passar bäst till sin amerikanska bil. Har man andra intressen, kan man istället under jobbresan passa på att boka in en liten snabbvisit på Nürburgring som inspirationsresa. Detta underbara motormecka saknar ju motsvarighet bland bilupplevelser. Det är svårt att beskriva den här typen av upplevelser med ord, men om du inte har varit där än kan det liknas till att du tar lämplig liten by, mitt ute i ingenstans, i Sverige och importerar ett antal tusen gasglada bilägare med en exklusiv vagnpark. Sen bygger du en 2 mil lång motorbana av landsvägen kring byarna och låter alla ägarna blåsa på så fort de kan på dessa och plötsligt har befinner du dig på Nürburgring!
Som exempel stod det 4st 997 GT3RS och 2st M3 CSL på macken och tankade när vi svängde in för att fylla på hyrbilen. Hej och hå… Det tar inte många timmar förrän man är avtrubbad och lite slött konstaterar; ”jaha, du kör bara en vanlig GT3RS? Jag trodde det var 4.0-versionen…”

Ovan; McLaren MP4-12C var där. Otroligt trevlig bil med ett underbart ljud på högvarv. Inredningen skapar också ett visst habegär. Notera den blottade kolfibermonocoquen vid dörröppningen.

Nedan; Baaaap, baaaaaaap, baaaaaaaaaaaaaap. Någon lokal klubbracing under lördagmorgonen bjöd även detta på härliga ljudkulisser bland bergen.

Ovan; Natur och asfalt. Genialisk kombination.

Nedan; Corvetter fanns det gott om. Många förare i dem höll dessutom  riktigt bra tempo.

Ovan; En modern sleeper. Ser vid första anblicken ut som en vanlig M3a, men bur, plastrutor etc säger något annat. I själva verket råkar det vara en BMW M3 GT4, alltså en racebil helt enkelt. Plåtarna var väl kanske lite tveksamma (exportplåtar), men vad gör man inte för att få ta ett par varv på banan?

Nedan; Det fanns många detaljer på den här bilen som var väldigt intressanta att studera. Plastrutor är ju stiligt som sagt, och så länge skjutluckan är tillräckligt stor för att få in en cheeseburgare med pommes (Pontiacen är ju amerikanare, glöm inte det) går det ju alldeles utmärkt att ha på Pontiacen också. Likaså lösningen på tanklocket – istället för att slakta plåten och sätta det i tex skärmen kan man ju norpa lite utrymme på bakrutan. Just den idén kommer jag med all sannolikhet att låna till mitt projekt.

Anledningen till ringen-besöket var egentligen en jobbresa i närheten. Därför blev det en ganska snabb visit på ringen innan det var dags att jobba. Det gick dock att hämta en hel del inspiration här också. Eller vad sägs om en avskalad Lamborghini Gallardo? Det blev många bilder på denna… Här är några.

Ovan; Gallardon består alltså av en kolfibermonocoque samt främre och bakre subframes. Verkar vara ett ganska poppis sätt att bygga exklusivare lågvolymsbilar på idag. Intressanta saker att studera var bland annat hur bra de lyckats förpacka fyrhjulsdriften samt att de faktiskt valt pushrods för både fram och bakvagn.

Nedan; Det verkar inte finns någon direkt fördel med pushordsvalet eftersom utväxlingen på dem är 1:1, men där kan såklart finnas någon bakomvarande faktor som jag inte förstår (tex om endast originalinfästningar för hjulupphängningar får användas i vissa tävlingsserier kan man fortfarande jobba med dämpkarakteristiken). Starkaste argumentet har nog marknadsavdelningen haft – ”det ser ballt ut och alla andra har det”.

Så då… Då var det bara att fortsätta med rostlagninen då. Inspirerande…