Och så var det dags att åtminstone försöka göra något åt utseendet på bilen. Åka runt i bullrigt flerfärgat objekt boendes mitt inne i centrum, trängandes bland teslor och andra elbilar… 
Där är mycket jobb kvar på plåten – panelskarvar som är helt galna, bulig plåt, assymetri mellan höger och vänster osv. Till råga på allt skall dörrar, skärmar och huv gjutas av också, så det är tyvärr lång tid kvar till lack. Med andra ord behövdes en temporär lösning, så därför beställdes 50 meter folie i lagom prototypgrå färg. Hur svårt kan det vara?
Ja, det kan faktiskt vara ganska svårt… Men huvudfokus var enfärgat, inte ett flawless foliejobb. Så allt blir win i slutändan.

Nedan: Först ut var taket. Go big or go home – lika bra att börja med dubbelkrökta ytor direkt. Bil ståendes på pallbockar gjorde att arbetshöjden var extremt fel (bild tagen från en pall). Bra läropanel om man säger så. Blev ändå helt ok för att vara första gången.

Nedan; Sen var det bara att börja jobba sig runt om bilen, en panel i taget. Lite youtube, lite folierande, lite youtube igen osv gjorde att det ändå var hanterbart. Ledordet i foliering är ju att ta det lugnt, vara metodisk och inte försöka göra ”snabbjobb” för att man ska lägga ihop och sluta om 10 minuter.
Knappt hann klistret fastna i plåten innan man var tvungen att plocka ut den i verkligheten och få njuta lite av en ”fin” bil. Fronten samt luftintagen på huven var helt klart svårast. Fronten blev bra, men runt luftintagen ser det ut som att det är en narkotikapåverkad dromedar som gjort jobbet.

Därefter användes bilen. Mycket. Skollämningar, mathandling, jobbpendling och bara njutningsresor. Tanka, tanka och tanka och bara försöka lägga mil för och se att allt höll. Hela 2024 rullade den åtminstone 5 dagar i veckan, juni-oktober.
Oavsett var man parkerar, sticker den ut och bitvis blir det lite rockstarkänsla. Vissa känner igen den härifrån, hemsidan, och kommer fram (gör gärna det! Otroligt kul!) och snackar lite. Bästa upplevelsen -24 var ett par i åttioårsåldern som stod vid bilen när jag kom fram. De hade ägt en Firebird på 70-talet och hade inte sett någon på flera flera år, så glädjen var hög även om min var… modifierad. ”Jag minns inte att våran var så låg” – well nä precis.

Nedan; Värsta olyckan säsongen -24 var en gatsten som låg mitt på en 90-väg (en sån där 10x10x10cm – med 90mm markfrigång blir det intressant). Låg bakom en SUV och hade inte en chans att väja. Stenen fastnade under bilen (i 90km/h…!), slog sönder en kåpa till svänghjulet, bulade avgassystemet och kysste några stag på subframen. Inget är ju utstickande under och allt är ungefär lika lågt så det var verkligen tur att skadorna inte blev värre än så.
  
Nedan; Bilder från ”Privata GP-banan” där de flesta uppdateringarna testas och utvärderas. Nu har bilen bra stuk enligt mig, markfrigång, hjulhus osv. Frontspoiler saknas, och kommer täcka kylarramen som hänger ned. Framtida projekt.