Kategori: Rack
Slutmontering: Framvagn
Framvagnen är också på plats efter att alla prylar kommit hem från ytbehandling.
Ovan; A-armar, styrspindel, pushrods och styrstag är på plats. Där inte Nyloc-muttrar används (tex där skruv är dragen i gängat hål) är skruvarna låsta med Nord-Lock-brickor. Vipparmarna som skymtar i bakgrunden är fortfarande temporära. Material har köpts hem för slutgiltiga versioner, men det blir nog inte förrän efter provkörning och utsortering. Högra bilden visar Caster och Camberjustering som görs med shims. Lite mer tidsödande, men F1 använder ju shims och det var argument nog för Pontiacen…
Camber justeras med aluminiumblocken som håller spindelleden i spindeln. Genom att shimsa här kan man få mer eller mindre Camber. Caster justeras mellan spindelled och länkarm (man kan ana en bricka på varje sida) samt på motsvarande sätt längst in på länkarmen. Förutom att 4° caster är inbyggt i spindeln, så finns det justermån mellan 0-10° på länkarmen (-4 + 6° intervall med andra ord). Camber är satt till 1,5° initialt, men kan ökas ända till 4,5° om det skulle behövas.
Nedan; Laserskurna värmeplåtar i polerat rostfritt. 1mm och spegelblank yta (man ser reflektionerna av lite delar som ligger mot väggen på andra sidan garaget!). Skydd för gummidamasker på spindelleder, samt ett hål för kommande bromskylning (mer om det i senare uppdatering).
Högra bilden visar muttern till undre spindelleden. Ett ganska litet hål där en 26mm nyckel skulle pressas in och dessutom vridas. Det gick faktiskt, på håret. Minns inte att jag har räknat på detta, men det var för tight för att vara tur så det måste tagits i beaktning när spindlarna byggdes.
Nedan; Om du vet vad du ska titta efter, så ser du styrutslagsbegränsarna som har trätts på styrväxeln för att förhindra att bromsoken tar i bärarmarna. Målet var 33° styrutslag åt varje håll men det slutade på 27° vilket få anses vara helt OK. Det är bara något mindre än produktionsbilar – som inte har 295or fram.
Även returledningarna för torrsumpspumpen skymtar på bilden. AN-kopplingar uteblev pga platsbrist…
Nedan; Då åker hjulen på för sista gången då.
Hahahaha! Den var bra!
Ovan och nedan; Push-rod upphängningen har det lagts mååånga timmar på att få rätt. Den är så linjär det går att få, dvs 1:1 mellan kolvstång och hjulrörelse. Fjädringsvägen är ±50mm. Svårt att få bild på grejerna, men ur tre olika vinklar kan man i alla fall ana hur det fungerar. Lagringen i vipparmen är en bronsbussning. Pga höga belastningar och små vinkelrörelser, blir det nog lite utvecklingsarbete när bilen rullar för att få det glappfritt över tid.
Nedan; Värmeplåt, bromsslang och kabeldragning för ABS-givaren. Övre spindelled kommer från SAAB 900, nedre från Mazda Miata och styrleden är Volvo 240. Styrväxeln är Ford Sierra, rattstången är Opel Corsa, hjullagret är Corvette. Hembyggen är alltid en äkta cocktail av prylar. Hopplock eller russinen ur kakan är upp till betraktaren att bestämma.
Värmeskyddet kommer sannolikt skydda spindellederna fullt tillräckligt.
Snabbare styrväxel
Eftersom det är dags för körning snart*, behövdes den temporära manuella rattstången uppgraderas från fyra rattvarv till 2.2 istället. Quaife har uppdateringskit till Sierra-växeln så ett sådant beställdes.
*Snart definieras beroende på situation, synonymer: sen, senare, någon gång, då, om ett tag
Ovan; Styrväxeln i delar tillsammans med befintlig rattstång och hemmatillverkat specialverktyg (höger, i mässing) för att plocka isär den.
Nedan; Innan exakt slutgiltig längd på kuggstången bestämdes, gjordes en sista dubbelkoll av var lederna satt. Enklast att göra detta var att helt enkelt kapa isär en befintlig styrled.
Nedan; Kulan sattes upp i svarven för att hitta centrum (repor där centrum är syns på bilden om man tittar noga). Därefter var det enkelt att måtta ut centrum och det visade sig att måttet var 1.2mm fel jämfört med tidigare. Kanske lite, men 2.4mm längd är principiellt fel när hela framvagnsgeometrin är byggd på tiondels millimetern…
Nedan; Det gamla lagret hade bestämt sig för att stanna kvar på axeln, så nytt SKF-lager köptes till den nya axeln. Man kommer väldigt långt med skruvstäd och vanliga hylsor för att pressa saker.
Notera förresten att den nya axeln har förresten blivit elförzinkad – Den syns ungefär en centimeter och då är det tråkigt att den rostar med tiden. Överdrivet? Äsch…
Nedan; Quaife visade sig förresten ha mindre spår för låsringen än Ford original och någon låsring var inte medskickad. Befintlig gick dock att slipa ner, även om det visade sig vara lite pilligt.
Nedan; Styrväxeln färdigmonterad (notera den elförzinkade axeln. Fint som snus). Styrleder är spända och körnslag gjorda för att förhindra att den skruvar upp sig. Direkt efter körnslagen gjordes, kom insikten att det kunde väntat tills längden på styrstopparna hade bestämts… Det man inte har i huvudet får man ha i vinkelslipen med andra ord.
Styrstag 2.0
Vänster: gammalt styrstag. Höger: Ny version med betydligt större ytterdiameter.
Vissa saker ser bra ut i CADen, men i verkligheten inser man att det känns lite klent. De undre bärarmarna, som styrväxeln sitter i nivå med, är 550mm långa. Så långa styrstag hade inte styrväxeln original, såklart, så dessa har fått skarvas. Vänstra bilden visar stag som är i samma diameter som original stag på inre spindelled. Men väl på plats flaxade det lite väl mycket när man började slita i sakerna. Nya stag tillverkades och nu är det betydligt mer stabilt.
Styrväxel
Med subframen på plats finns det inga ursäkter – dags att börja montera komponenter!
Först ut blev att få styrväxeln på plats. Den har figurerat tidigare på sidan, men sedan senaste update har den lackats i samma RAL7015 som resten av underredet. Dessutom har kuggstången hålborrats i den runda delen av stången för att spara vikt. Långhålsborrningen gav 185 gram viktbesparing. Kan låta lite, men varenda detalj vägs på grammet för att hitta onödiga kilon. Fem liknande operationer och 1kg har sparats. 1kg som aldrig hade sparats från en färdigbyggd bil (eftersom man inte bemödat sig att demontera styrväxeln för 0,2kg viktbesparing)…
Ovan vänster: Ingående komponenter är inte särskilt många. Bemödade mig aldrig att demontera rullagret som sitter i botten för ingående axel, så självklart kommer det vara det första som havererar när bilen är färdigbyggd.
Ovan höger: Styrväxel monterad och på plats. Sitter med totalt 5st M8. Även en Flaming River-knut har hittat dit. Tråkigt att någon idiot har satt ett motorfäste rakt i vägen för styraxeln till torpedväggen. Ingenjörjäveln skyller på att styraxeln inte var med på ritningen när motorfästena konstruerades.
Styrväxel… Ford Sierra
Till Opel Corsa C-servot/rattstången kopplas sedan en manuell styrväxel. Eftersom det nu för tiden är ganska ovanligt med manuella styrväxlar får man gå ett par år tillbaka för att hitta något vettigt. För att ha tillgång till ett stort antal eftermarknadsprylar, valdes en Ford Sierra-styrväxel. En ganska populär variant, som dessutom har många delar gemensamt med den ännu populärare Escort II-växeln. På sikt kommer sannolikt en kuggstång som ger färre rattvarv införskaffas, men den typen av uppgraderingar kommer först bli verkliga när bilen rullar.
Ovan; Detta var alltså utgångsmaterialet. Talmetern visar hur långt det är meningen att huset ska bli. Skulle det bli fel är det inte hela världen – de går att hitta på skroten för några hundralappar.
Nedan; Hepp! Friskt kapat hälften vunnet. Högra bilden visar geometrin uppifrån. Pga den låga scrubradien hamnar bromsskivan väldigt nära och det är svårt att få styrleden längre ut än spindelleden. Det innebär i sin tur att det inte blir jättemycket Ackermann, men det känns inte särskilt viktigt. För gatbilar som mest rullar på parkeringar i promenadhastigheter är det väl kanske viktigt, men för bilar som används känns det inte så högt prioriterat. SFRO delar kanske inte riktigt mina värderingar här, så byggbesiktningen blir… intressant.
Ovan och nedan; Styrväxeln blästrades och kapades ner till korrekta dimensioner. Tittar man på referensbilden med en iPhone 4 får man ganska enkelt en uppfattning om hur kort den faktiskt är!