Jag trodde inte att det skulle finnas tid att få klart rostlagningen innan julen kom. Det kommer den inte bli heller men en bakskärm har i alla fall kommit på plats, vilket får anses vara en stor seger i motivationsbristens mörker.

Ovan; Att byta skärmspegel är inte helt enkelt. Det visade sig vara svårt att fixera den mot den befintliga karossplåten med genomgående plåtskruv som det var tänkt från början. Problemet är att när den gamla bakskärmen kapas bort, sjunker resten av karossplåten in ett par centimetrar. För att få tillbaka den ursprungliga karossformen falsades yttersta centimetern för att skärmspegeln skulle kunna monteras med överlappning. Därefter fixerades spegeln i nedankant med hjälp av svetstänker och i ovankant skruvades stora plåtbrickor fast. På så sätt klämdes den nya plåten mellan karossen och plåtbrickorna i ett flytande förband. Det blev faktiskt riktigt bra! Inga nämvärda spänningar verkade bildas i plåten och det hände heller inget speciellt vid punktsvetsningen. Klart är det dock inte än… Helsvetsning återstår så då får vi se hur bra resultatet egentligen blev… 

Ovan; ”bara” helsvetsning kvar, samt skapa en ny skärmkant… Det kan väl inte ta mycket mer än en halvtimme, eller?

Nedan; Det tar nog betydligt längre tid än en halvtimme… Bara att passa in plåten mot kofångaren tog en högst ansenlig tid och ändå blev det inte perfekt.

Aldrig mera rostlagning! Även om det så klart blir bra, börjar det bli ganska mättande att lägga timmar och ännu flera timmar på små plåtbitar som ändå aldrig kommer synas. Små plåtbitar är kanske en underdrift med tanke på bilderna nedan, men det är inte ekonomiplåten som tar tid att pyssla med, utan allt smått kring denna. Nåväl, rostlagningen är på god väg att nå sitt slut! Även om det nog tyvärr inte kommer bli på denna sidan snökaos, minusgrader och hatkärlek till Kung Bore så är det i alla fall på väg mot sitt slut.

Ovan; Den skarpsynte ser att bubblan i golvet för påfyllningsröret till tanken har försvunnit. Eftersom ATL-cellen hamnar högre upp än det gamla påfyllningsröret lades bubblan helt enkelt igen. Det ger ett något mer kvadratiskt bagageutrymme och den lilla plats som kommer bli över efter att tanken installerats kommer, tack vare detta, rymma tre mjölkpaket istället för två.

Nedan; Bakstammens insida rensades på gammal färg och tvättades ren enligt konstens alla regler. Därefter målades den med etsande svetsprimer för att skydda från rost i karosskarvarna.

Ovan; Vissa plåtar nytillverkas inte längre och är lite väl komplexa föra att tillverkas nya från scratch. En lämplig kompromiss är då att rädda all plåt som är frisk på detaljerna och svetsa i ny där den är för rostig. Sen blir det så klart blästring och grundmålning. Dessa sitter ute i bakre kanten av spärmspeglarna och ansluter mot bakstammen. Man kan ana dem på den grundade bakstammen ovanför i denna posten, samt på bilderna strax nedanför.

Nedan; Fantomen är så snabb att blixten står stilla eller nåt sånt. Jag är så snabb att jag både hinner svetsa och ta en bild på mig själv samtidigt. Synd att inte bilskruvandet får smaka på samma snabbhet… Bakstammen svetsas, efter mycket mätande, övervägande och funderande, fast i karossen. Notera hålet för bränslelocket som har lagts igen.

Nedan; Plåten mellan bakhjulet och kofångaren som skärmspegeln sitter fast i var bortom all räddning. Därför byggdes nya från scratch. Dessa har sänkts något för att ge en något renare look under bilen. Dessutom blir fickan som bildas inne i bagaget en finfin plats att tex fästa en liten verktygslåda eller liknande som är bra att ha.

Nedan; Många gånger har jag konstaterat att ”nu måste ändå nollpunkten vara nådd… nu kan det bara gå uppåt från här!”. Bilprojekt verkar vara som aktier – det går alltid att hitta en ny botten man aldrig trodde fanns… Efter ytterligare ett par timmar med tigersåg och vinkelslip ser karossen värre ut än någonsin. Men nu kan det ju ändå inte bli värre… väl?

Nedan; Även vänstersidan är numera bortkapad…

Bakstammen sitter fortfarande fastskruvad i karossen och inväntar svetsning. Det är sannolikt enklare att svetsa både bakstam och skärmar samtidigt så därför sattes det igång med skärmbyte i samma vända.

Ovan; Där bak passades skärmen in mot kofångaren. Tyvärr lämnar kvalitén och passformen en del att önska (bla. olika radier på kofångare och skärm, vilket gör att det blir glapp) men eftersom det är plåt går det mesta att ordna till med vinkelslip och svets… Och kofångaren är röd, inte orange.

[nggallery id=8]

Ovan; (klicka för att byta bild om du inte orkar vänta på bildspelet) Ett bildspel som visar del 1 av bakskärmsbytet. Ser ju enkelt ut på bild som sagt…  Är faktiskt inte så jättesvårt heller, bara tids- och tålamodskrävande.

Kan du inte se bildspelet, beror det på att du läser nyhetsmailet. Gå in på hemsidan i så fall.

Ovan; i framkant justerades skärmspegeln tills att den låg jämnt med befintligt karossveck längs sidan. Notera att hålet för dörren är friskt i plåten. Därför skars den delen av den nya skärmen bort. Det blir enklare att spara dörrkanten som referens.

Nedan; Här näst blir det till att bygga upp innerpanelerna bakom skärmspegeln eftersom där i dagsläget inte finns något. Rost – gotta love it!

 

 

 

Semester innebär sol, bad, avkoppling… och rostlagning.

Om du läser denna bloggen regelbundet, har du säkert noterat varierande bilder där den rostiga bakstammen syns. Eftersom det är ett ganska omfattande jobb att börja byta karosspaneler, sparades det in i det sista i hopp om att någon lämplig period där mycket tid kunde avsättas skulle dyka upp. Det hände också – 2011 års sommarsemester fanns det inget inplanerat på och min bättre hälft jobbar dessutom. Vad kan vara bättre än att spendera soliga sommardagar i garaget? Jag kan komma på många andra alternativ som sannolikt är roligare, men det var bara att bita i det sura äpplet…

Som sagt, ta farväl av den 37 år gamla bakstammen… Nu ska en ny dit!

Ovan; Den obligatoriska före-bilden. En efter-bild kommer… *host host*… senare.

Ovan; I vanlig ordning är rosten man ser bara toppen på ett isberg… När väl kapen åker fram finns det alltid 10 gånger mer rost under ytan. Denna bil är inget undantag.

Ovan; Inte mycket kvar av rumpan nu. Det gäller att hålla tungan rätt i mun och inte kapa bort referenspunkter osv. Det blåa på bilden är Volvos svetsprimer. Kameran hann inte fram innan upprustningen av plåten hade börjat.

Bakvagnen sitter monterad i bilen! Förvisso i temporära träbärarmar (för att testa ut korrekt längd) men den sitter där ändå. Underbart! Det var förvånansvärt enkelt att montera bakvagnen i bilen – lite som lugnet före stormen, men stormen lyser fortfarande med sin frånvaro (tack och lov). Bredden på bakaxeln visade sig vara ca 10-20mm för bred för att passa i karossen; ovankanten på hjulen sitter någon millimeter utanför hjulhuset med 1,5° camber. Det hade varit bättre att ha dem sisådär 5mm innanför hjulhuskanten på varje sida istället. Tur nog är det ganska enkelt att korta bakaxeln eftersom fixturen för att svetsa den i inte ens behöver modifieras. Det är dock ingen brådska med kortningen, utan hela bakvagnen (länkarmar, panhardstag, coiloverinfästningar osv) kommer sannolikt att byggas klar innan det tas ställning till om bakaxeln måste kortas eller ej.

Ovan; När man tittar på den här bilden, är det kanske inte bakvagnen som ögonen fastnar på. Inte heller fälgarna eller att höger bakskärm delvis är bortkapad (ett framgångslöst meckpass avslutades med att plocka fram vinelslipen och kapa av den rostiga bakskärmen i ren ilska) , utan snarare den förskräckligt skabbiga bakstammen – vilken tur att det ligger en sprillans ny på hyllan och väntar på montering…

Ovan; Några mindre justeringar kommer behövas, men i övrigt passade bakvagnen som det var tänkt.

Ovan vänster; det ser genast mer ut som en bil när bakhjulen har något att sitta i. Så fort bakvagnen är klar, är det dags för framvagnen och när den är på plats kommer nog bilutseendet hitta tillbaka ganska snabbt.

Ovan höger;  Hjulhuset är inte särskilt runt. Funderingar på att bygga om hjulhuskanterna och tighta till dem kring hjulen finns. Får se om det blir verklighet – det är ganska pilligt att få till sånt där bra.

För den som har undgått det, lagas det för närvarande rost på karossen. Där finns inte så mycket rost som man hade kunnat tro, men det finns tillräckligt för att hela Tysklands armé hade kunnat pyssla med att hjälpa till att skarva plåt i sex år, istället för att göra ett misslyckat försök att ta över världen. Rostlagningen görs parallellt med andra modifieringar på bilen så det är därför det dyker upp lite sporadiska lagningar av karossen här på bloggen.

En 36 år gammal svensksåld bil som dessutom stått avställd mer än tio år ute i någons trädgård lämnar lite att önska vad gäller plåttjocklek här och var. Trots att fjorton tidigare ägare inte gjort några större försök att bromsa upp rosten (kanske lika bra det – enklare att kapa i originalplåt än att först behöva kapa bort folks taffliga försök till dåliga rostlagningar) är bilen faktiskt någorlunda ren från rost. De klassiska punkterna, i bakre hjulhus och mellan hjulhus och bakstam, är dock ganska risiga. Här blir det till att skarva i fräsch ekonomiplåt. På de mindre platserna i golv och torpedvägg skarvas det på klassiskt manér.

[singlepic id=435 w=600 h=500 float=]

Ovan: Hej och hå, här var det visst lite kexig plåt. Dessutom många lager och det översta är förvisso inte i så dåligt skick…

Nedan: … men mellanlagret är dock lite sämre (hål här och där dessutom).

 

[singlepic id=436 w=600 h=500 float=]

Nedan: Och när man kapat bort den innersta plåten hittar man ett eget litet ekosystem. Ekosystemet blåstes ur med tryckluft från andra sidan balken. Det rörde sig om en ganska ansenlig mängd jord och blad – billig lättning…

[singlepic id=437 w=600 h=500 float=]

Nedan: Och efter att ha skrapat plåten med roterande stålborste, var det såklart hål i den sista plåten också.

[singlepic id=438 w=600 h=500 float=]

[singlepic id=439 w=600 h=500 float=]

Ovan: Så delar av det ersattes med ny, fräsch, plåt. Rätt kul att banka plåt faktiskt, det blir ju så fint efteråt…

[singlepic id=440 w=600 h=500 float=]

Ovan: Teroson etsande grundfärg (grå) sprayas på de ytorna som jag inte kommer åt efter att plåten är ihop igen. Volvo svetsprimer (blå) penslas på ytor där plåt hamnar mot plåt. Så om 40 år när resten av karossen har rostat bort, kommer i alla fall mina rostlagningar finnas kvar…

Nedan: Nästa lager bankades till och passades in. Notera att pressningen uppe i högra hörnet matchar den nya plåtbiten också. Ja, jag är stolt över min noggrannhet…

[singlepic id=441 w=600 h=500 float=]

Och om man hoppar fram lite i tiden och skippar några bilder på färg som torkar och oslipad svets, så ser det ut så här istället;

[singlepic id=454 w=600 h=600 float=]

Ovan: Tadaaah, färdigt! Jaja, jag ser också att det saknas mer plåt framför den, men den plåten kommer först fixas efter att framskärmen hängts på. Där skall nämligen göras luftutsläpp i framskärmen som sannolikt kommer inkräkta på originalplåten.