I internets dammigaste hörna, ligger det en hemsida om en Pontiac och skräpar. Sidan är gissningsvis bortglömd av de flesta som brukade sätta upp fredagar i kalendern som veckans höjdpunkt – då propontiac.com uppdaterades.

Hur blev det så här då, och är den klar nu eller?
Ibland kommer livet mellan och man får prioritera lite annat istället. Även de nördigaste bilnördarna kan drabbas av hjärnblödning och prioritera sådana alldagliga ting som arbete, familj, husprojekt och annat. Tills man en dag blir botad, och inser att det viktigaste i livet är ens bilprojekt. Nu är det dags att plocka fram skilsmässopapper, boka fosterhem för barnen och säga upp sig från jobbet, för nu ska bilen bli klar! Vilket år som helst alltså, inte Nu som i NU. Utan nu som i sen…

Livet kommer mellan som sagt, men eftersom livet är att skruva Pontiac så är det hög tid att allt återgår till det vanliga igen.

Nästa fredag kör vi igång! Uppdateringar varje fredag! 9:00 här på hemsidan, 10-ish i mailkorgen.

Inte många moment kvar innan bilen kommer ner på fyra hjul ett bra tag framöver. Infästningar för skärmar är en av dem, samt några andra områden under bilen som behöver ses över.

Nedan; Efter att ha kontrollmätt både två och tjugosju gånger, så var det så dags att börja på infästningarna till framskärmarna. Det fanns lite löst med i planen redan när kylarramen byggdes, så av en ’slump’ fanns där redan gängade hål för att skruva fast infästningar.
Fantastiskt high-tech fixtur för övrigt.

Nedan; Dags att varva igång fräsen och tillverka lite infästningar. 
 

Nedan; Första utkastet. Diagonalsträvan gjorde allt för stabiliteten. Var först planerat att göra en åt andra hållet också (dvs så det blev ett X), men det behövdes inte. Några mindre justeringar kvarstår och sen är det dags för helsvestning. Notera hur lågt kylaren hamnar jämfört med skärmarna. Bra för tyngdpunkten, samt att långsiktig plan är att låta motorn andas genom hålen som tidigare tog in luft till kylaren.

Det finns en del att arbeta med när det gäller passform på karossen. Femtio år gammal bil och varken originaldörrar eller skärmar. Antar att karossmagikerna på GM blev rätt slipade i plåthammare och mothåll för att få bort det värsta, för jag har aldrig sett något liknande…

 
Ovan; När så mycket tid lagts på hjulupphängningar och resten av bilen, vore det en synd att bara kasta på karossdelarna och blaska på lite färg. Tyvärr finns här inget som stämmer när det gäller passform, så det får bli genomgång av detta senare. Tills vidare har allt mätts in var det skall sitta, och därefter fixerats med Clecos så att det enkelt går att demontera och montera utan att behöva passa in allt en gång till. 

Nedan; Fronten lämnar lite att önska som synes. Köptes begagnad här i Sverige (dock aldrig monterad) och har sannolikt lagrats fel eftersom den har slagit sig så pass mycket.
Dessutom är den för bred på båda sidor. Den monterades såklart med avseende på ryggraden som löper mitt på huven, och då sticker den ut nästan en centimeter på båda sidorna. Det kan bero på att avstånden mellan huv och skärmar är betydligt mindre än på genomsnittet av bilar (på detta exemplar skall det bli europeisk passform, inget annat), men det är nog inte hela sanningen tyvärr.
 

 

I samband med att avgassystemet gjordes klart, noterades det att det inte fanns några bilder på första halvan innan bakaxeln. Så här kommer de.

Det skulle bara bli ett temporärt avgasystem. Du vet sånt som man slänger ihop lite snabbt ”eftersom man ändå ska bygga riktigt sen”. Avgassystem är ju utvecklingsarbete tills man hittar ett bra ljud så man avverkar ändå två, tre stycken innan man hittat något bra och då är det kanske inte lönt att lägga allt för mycket arbete på det. Detta är alltså mitt temporära avgassystem. Version ett.

Tigsvetsat, plattovala rör, laserskurna flänsar. Undrar hur mitt slutgiltiga avgassystem kommer se ut…

Ovan; Sänkt bil kräver sänkt avgassystem… Plattovalt system som övergår till runt när det väl kommer bakom växellådan. Det övervägdes att byggas avgastunnlar i karossen, men det ströks pga platsbristen det hade skapat inuti kupén. Utrymmet bedömds tillräckligt för att få plats med avgassystemet ändå. 40x95mm rör fick plats – allt går om man vill.

Nedan; Laserskurna flänsar och TIG-svets

Nedan; Avgasupphängningen blev faktiskt rätt bra. Naturliga fästpunkter i karossen fanns till och med (kommer när det är dags att hänga upp systemet – först måste det byggas en kardanaxel). Högra bilden; mycket svets blir det…

Ovan; Övergång mellan plattovalt och runt.

Klart att det finns utvecklingsarbete kvar att göra – X-rör byggdes inte pga brist på ork. Möjligtvis tillkommer det lite senare (eller i revision 2). Ljuddämparna är inte heller något att hänga i julgranen så där finns också förbättringspotential. De rostfria systemen som jag stött på tidigare har haft lite för mycket ”klang” i ljudet, men annars är det väl ett material att överväga till slutgiltig version. Någon gång i framtiden.

nngh-nngh-nngh-nngh-nngh-braahhhaaaappp brappbrappbrappbrappbrapp – några sekunder på starten och motorn hoppar igång med ett vrål och lugnar sig därefter snabbt till tomgång. Vibrationerna från tomgången fortplantar sig rakt upp i förarstolen och genom ryggstödet in i korsryggen. Underbar känsla. Sitter med båda händerna på ratten en stund och bara känner på tomgången, småvarvar lite och känner hur hela bilen hoppar till varje gång det sker. Drömmer mig bort till någon lämplig kurva där jag nyss tangerat apex och med lite lätt överstyrning dansar ut på rakan och skickar i nästa växel.

Tillbaka till verkligheten.

Ner med den rätt tungtrampade kopplingen, i med backen och smyg upp försiktigt för att hitta dragläget. Jodå, kopplingen verkar funka som den ska. Motorn verkar obehindrad av den nytillkomna belastningen och rullar fortfarande nöjt på tomgång. Lite gnissel från något bromsbelägg, annars rullar den helt ljudlöst ut tills den träffar gruset. Backar rakt ut och lägger i ettan och kör tillbaka in i garaget. Den funkar!
Backar ut och in igen. Nästa gång lite snabbare, rör bromsarna lite försiktigt – de är där men det är svårt att få upp någon fart på den lilla sträckan. Ut och in en gång till, och en gång till. Snabbare och snabbare och bromsarna verkar ta, fortfarande omöjligt att bedöma deras prestanda dock.

Ovan; På väg ut i verkligheten, för egen maskin, för första gången på väldigt länge. Väldigt väldigt länge!

Och nu då? Den startar ju, och risken för oförutsedda stopp känns inte jättestor. Då är det ju bara att släppa sargen och ta sig ut på asfalten!

Backa ut ur garaget, lägg om ratten och ta sikte på uppförsbacken. Försiktigt på gasen så att inte däcken gräver ner sig i singeln på uppfarten. Dragläget är förvånansvärt lätt att moderera och bilen klättrar långsamt upp för nedfarten. Framhjulen rör asfalten… Det här går ju riktigt bra tänker jag då ljudet från stål som skrapas mot något hårt plötsligt överröstar motorljudet och resan stannar. Bilen är låg – uppskattningen med talmeter och tumstock vid infarten till tomten, där det konstaterades att bilen nog skulle gå att köra ut visade sig vara fel. En halvmeter in på asfalten tar resan slut, och min bättre hälft fnittrar och föreslår att jag kanske kan hålla mig på tomten med bilen i fortsättningen?

Ovan; Pontiacens isberg visade sig vara asfalten. En riktig nemesis.

Backar tillbaka och rullar in i garaget igen. Ändå nöjd med premiärturen, även om den bara var 20 meter.
Nu blir det full fokus på att få igång lyftsystemet så att bilen kan höjas vid den här typen av hinder för att kunna ta sikte på försök #2

Ovan; Lite svårt och se i mörkret, men det behövs mer markfrigång för att kunna komma upp på gatan med den. En halvmeter efter framhjulen tar det i asfalten.

 

Så var den stora dagen D äntligen kommen. Det skulle startas för första gången. Ett par trevande försök hade gjorts innan vilket resulterat i tomgång, nätt och jämt. Några fel lokaliserades under dessa försök, bland annat en trasig tändspole.

Alla har vi olika kompetenser, och min styrka är inte motorer. Därför togs det hjälp av en kompis, Stefan, som råkar ha flertalet doktorsexamen i motoroptimeringar. Stefan föredrar egentligen Saké och sushi framför Jack Daniels och frityrolja, då han är hjärnan bakom succén Japtuning och dessutom har tävlat framgångsrikt i Timeattack under flera år. Att justera in en V8 är ju dock att som att skära smör med skalpell, jämfört med hjärnkirurgin han är van vid i form av 3 bar laddtryck och 350hk/l, så detta var väl knappast någon utmaning. Snarare ett litet kul tidsfördriv.

Trots erfarenheten i bagaget så bjöd Pontiacen upp till lite problem i början. Inkonsekvent beteende och svarade inte riktigt som den borde på inställningarna. Något stod inte riktigt rätt till. DTA – företaget bakom ECUn som sitter i bilen – ringdes upp för konsultation. Stackarna satte nog sitt Earl Grey i halsen när de fick höra att deras styrsystem hamnat på en slafsig jänk med plusmeny. Det stoppade dem dock inte från att avbryta sin Tea Time och ställa in eftermiddagens cricketmatch för att koppla upp sig mot datorn och kunna hjälpa till att felsöka. På mindre än två minuter hittade de två fel i grundinställningarna (kamgivaren hade fler tänder i inställningarna än i verkligheten, vevaxelgivaren var kopplad som stigande, och skulle vara fallande – undetecknad skyldig till båda…). När detta åtgärdats, assisterade de via telefon då motorn hoppade igång och en ojämn och blöddrande hjälplig tomgång infann sig i garaget. Efter det gjordes ytterligare några konfigureringar och plötsligt kom det en helt annan sång från motorn. Från att varit lite ruffigt och ojämt, spann den plötsligt som en katt.

Utvecklingen i världen går verkligen åt rätt håll, när en person 200 mil bort kan hjälpa till att få igång motorn med hjälp av en mobiltelefon och en wifi-uppkoppling.
Förstklassig support! Aldrig ens en fråga om där fanns garanti kvar, om det var köpt direkt från dem eller hänvisning till deras ÅFs – kunglig support från första personen som svarade i telefonen – fantastiskt!

Efter detta kunde Dr. Stefan göra his magics och den där snälla kissekatten började låta mer och mer argsint. Tyvärr fick mappningen avbrytas efter en stund pga en läckande kylarslang, men nu finns det i alla fall tomgång, den startar när man vrider på nyckeln och man kan varva 3000 RPM utan att den misständer.

Ytterligare en tändspole gick sönder under detta startförsök och i samband med att de nyhemkomna reservspolarna plockades fram så kunde en väldigt enkel slutsats dras; Originaluppsättningen spolar som köptes (och skulle vara AC-delco) ser onekligen ut som kopior. Ett problem som blir mer och mer utbrett i branschen – Sparco, Aerocatch, Willans, Scrotch mfl har numera guider på sina hemsidor där de visar skillnaderna mellan original och kopior för att konsumenten lättare skall kunna identifera korrekt produkt. En ganska trist utveckling tyvärr. Dessa köptes för många år sedan via en säljare på ebay, som ACdelco och för ett pris som motsvarade ACdelcospolar. Säljaren finns tyvärr inte kvar på eBay längre, så det är bara att bita i det sura äpplet och köpa hem en uppsättning till då de sju kvarvarande gissnings också kommer gå sönder på löpande band.

Ovan; När proffsen jobbar är det bäst att ställa sig i hörnet och vara tyst. Dr. Stefan sitter fokuserat med ögonen på skärmen och öronen mot motorn.

 
Ovan; Svårt att fånga på bild, men det började pysa vattenånga och droppar ur krimpningen av övre kylarslangen på bilden. Ungefär som en tekittel. Arbetet fick avbrytas eftersom det blir lite väl spännande om den skulle hoppa loss. Lite besviken på kvaliten då slangen köptes och pressades i staterna.

Status just nu är att det finns tomgång och lite till. Komplett grundinställning kvarstår dock.

Saker som just nu inte fungerar som tänkt;

• Spjällhuset stänger inte tillräckligt mycket – tomgången blir väldigt hög
• Oljetrycket verkar stanna kring ca 3 bar – Regulatorn behöver justeras upp något
• Vatten pyser ut från övre kylarslangen
• Ena (nya) huvudbromscylindern verkar läcka

Den gamla hemsidan var sedan 2007, så det var hög tid för en ny eftersom utvecklingen har gått framåt – numera besöker fler än hälften sidan från mobil eller ”paddor” istället för den stationära datorn i hemmet. Faktum är att de flesta (svenska) besöken på sidan sker mellan 8-17 på vardagar. Många skiftjobbare som sitter hemma och väntar på att få gå till jobbet med andra ord… 😉

Det var med andra ord dags att sminka grisen. Ny hemsida med responsivt tema som skalas och ser lika snyggt ut oavsett om man surfar in från dator, iPad eller mobil. Dessutom finns det numera stöd för inbäddade youtubeklipp, så sidan är med andra ord ”framtidssäkrad” för att kunna visa annat media än bilder också. Facebookintegrationen är betydligt bättre än tidigare och dessutom kan man kommentera alla inläggen betydligt enklare än innan genom att använda sitt facebook-konto.
Som om inte det vore tillräckligt, har dessutom översättningen av sidan blivit betydligt bättre för internationella besökare.

Nya taggar och kategorier har införts för att göra sidan mer sökbar och alla 260 inlägg har kategoriserats om för att bli lättare sökbar. Det har med åren blivit ganska många inlägg, och sidan verkar användas som uppslagsverk för många som besöker den. Därav kändes det motiverat att kunna erbjuda lite lättare sökmöjligheter.

Även bilderna får högre upplösning då nya sidan stöder bloggkolumn som är bredare än 600 pixlar. Några punkter är kvar att fixa, men den nya designen ligger ute och kommer uppdateras och tweakas lite under början av 2018.

Tack för all feedback och glada tillrop under detta året! Tveka inte att kommentera inlägget, nu när det är så mycket enklare än innan. 😉

Eller har bara alla slutat kommentera?

Det har gjorts lite ändringar på sidan för att slippa spam. Men i samband med detta slutade även kommentarerna komma. Numera ekar sidan tom (trots ökande antal besökare).

Inte för att jag på något sätt har bekräftelsebehov. Inte alls. Inget sånt. Alls.

Tanken har säkert slagit dig – inga uppdateringar på länge innebär sannolikt att projektet har gått samma väg som många andra stora projekt; Självdöd pga andra saker i livet som tar tid eller pengar…

Riktigt så illa är det inte. Sommarmånaderna har inneburit jobb på annat håll vilket har gjort att garagetiden har lågprioriterats. För närvarande väntas det på rätt tid för att kunna lacka torpedväggen.

Allting är förberett. Bilen är maskerad och målningsutrustningen framtagen. Nu ska bara tiden och rätt väder tajmas också.

propontiac.com går väldigt segt för närvarande. Det tar lång tid för sidorna att ladda och responstiden pendlar mellan 2 millisekunder och 2 år.

Om det beror på ökat besökarantal, trasig kod i WordPress eller sirap i linan hos webleverantören (one.com) återstår att se. I alla fall så jobbas det på att hitta felet.