Folie – Gandalf Grå

Och så var det dags att åtminstone försöka göra något åt utseendet på bilen. Åka runt i bullrigt flerfärgat objekt boendes mitt inne i centrum, trängandes bland teslor och andra elbilar… 
Där är mycket jobb kvar på plåten – panelskarvar som är helt galna, bulig plåt, assymetri mellan höger och vänster osv. Till råga på allt skall dörrar, skärmar och huv gjutas av också, så det är tyvärr lång tid kvar till lack. Med andra ord behövdes en temporär lösning, så därför beställdes 50 meter folie i lagom prototypgrå färg. Hur svårt kan det vara?
Ja, det kan faktiskt vara ganska svårt… Men huvudfokus var enfärgat, inte ett flawless foliejobb. Så allt blir win i slutändan.

Nedan: Först ut var taket. Go big or go home – lika bra att börja med dubbelkrökta ytor direkt. Bil ståendes på pallbockar gjorde att arbetshöjden var extremt fel (bild tagen från en pall). Bra läropanel om man säger så. Blev ändå helt ok för att vara första gången.

Nedan; Sen var det bara att börja jobba sig runt om bilen, en panel i taget. Lite youtube, lite folierande, lite youtube igen osv gjorde att det ändå var hanterbart. Ledordet i foliering är ju att ta det lugnt, vara metodisk och inte försöka göra ”snabbjobb” för att man ska lägga ihop och sluta om 10 minuter.
Knappt hann klistret fastna i plåten innan man var tvungen att plocka ut den i verkligheten och få njuta lite av en ”fin” bil. Fronten samt luftintagen på huven var helt klart svårast. Fronten blev bra, men runt luftintagen ser det ut som att det är en narkotikapåverkad dromedar som gjort jobbet.

Därefter användes bilen. Mycket. Skollämningar, mathandling, jobbpendling och bara njutningsresor. Tanka, tanka och tanka och bara försöka lägga mil för och se att allt höll. Hela 2024 rullade den åtminstone 5 dagar i veckan, juni-oktober.
Oavsett var man parkerar, sticker den ut och bitvis blir det lite rockstarkänsla. Vissa känner igen den härifrån, hemsidan, och kommer fram (gör gärna det! Otroligt kul!) och snackar lite. Bästa upplevelsen -24 var ett par i åttioårsåldern som stod vid bilen när jag kom fram. De hade ägt en Firebird på 70-talet och hade inte sett någon på flera flera år, så glädjen var hög även om min var… modifierad. ”Jag minns inte att våran var så låg” – well nä precis.

Nedan; Värsta olyckan säsongen -24 var en gatsten som låg mitt på en 90-väg (en sån där 10x10x10cm – med 90mm markfrigång blir det intressant). Låg bakom en SUV och hade inte en chans att väja. Stenen fastnade under bilen (i 90km/h…!), slog sönder en kåpa till svänghjulet, bulade avgassystemet och kysste några stag på subframen. Inget är ju utstickande under och allt är ungefär lika lågt så det var verkligen tur att skadorna inte blev värre än så.
  
Nedan; Bilder från ”Privata GP-banan” där de flesta uppdateringarna testas och utvärderas. Nu har bilen bra stuk enligt mig, markfrigång, hjulhus osv. Frontspoiler saknas, och kommer täcka kylarramen som hänger ned. Framtida projekt.

Knutstorp!

Vilken sommar! Lite har hänt, även om vädret delvis varit… utmanande när man har olackerad bil.

I augusti besöktes Knutstorp med avsikten att träffa lite vänner som var på trackday där. En halvtimme efter ankomst kom frågan ”Vill du köra?”. Nä men alltså, jo men nej alltså jag har ju inte anmält mig, har ingen SMA-licens (personskadeförsäkring typ) osv. Kan ju inte riskera alla andra…
Bilen hade dessutom gått fyra timmar sedan besiktning – knappt inkörd ens.
”ja, men om vi stänger av banan då. Vill du köra då?”
haha, well. Vad svarar man liksom på det där? Såklart man vill.

Banan stängdes och jag fick fem fria varv. Bilen hade rullat ca 4h efter besiktningen (varav en timme var till Knutstorp och en halvtimme var från besiktningen…), hjulen pekade åt alla håll och total avsaknad av vettigt chassi (inga krängningshämmare öht och lite fjädrar som fanns i garaget). Men vad gör det? Bara känslan att vråla lite V8 och känna på den var ju grymt.

Ett stort tack till arrangören, SVGK, som insisterade på att jag skulle köra lite. Otroligt tacksam för denna unika möjlighet!


Ovan; Camber! Camber är kul! 3,2° 


Ovan; Rakan, skickar i trean, fyran, femman, 7000rpm. Strax under 300km/h innan inbromsningen. Plockar tre placeringar under inbromsning och lyckas ta ytterligare en på yttern genom kurvan.
Eller… well. Det var kul att köra iaf!

Episk händelse!

Yes, en episk händelse behöver presenteras i det här långtidsprojektet.

Den 22a juni, kl 14:03 passerade Pontiacen godkänd registreringsbesiktning. Så när som på en undermålig handbroms är den numera fullt laglig att frambringa på allmän väg. Helt otrolig och obeskrivbar känsla att ha förvandlat blandskrotet som varit fast i garaget, till en fungerande bil!

 

Projektet påbörjades den 21 maj 2009 och blev körbart igen den 22a juni 2023. Det var tänkt att det skulle ta 8 år ungefär, men lägenhetsrenoveringar, husprojekt, familj osv gjorde att det drog ut på tiden. Det är egentligen strunt samma, för numera är bilen körbar och därmed den allra största milstolpen är klar. Besiktigad med alla modifieringar och korrekt effekt, precis som var planen från början.
Hur många 14-årsprojekt känner Du till som har blivit klara? Mmm, precis. Ganska få. Så det här är stort.

 

Men denna bilen är äntligen klar! Nu väntar en sommar av utsortering och därefter får vi se vad som står på att-göra-listan i höst. Nice-to-have är tex nya skärmkanter fram, innerskärmar fram, AC etc. Men jag gissar att det finns åtgärder som pockar på uppmärksamhhet långt innan sådana lyxvaror kan få prio.