BLOG
Publicerat den
Författare: Anders
Folie – Gandalf Grå
Och så var det dags att åtminstone försöka göra något åt utseendet på bilen. Åka runt i bullrigt flerfärgat objekt boendes mitt inne i centrum, trängandes bland teslor och andra elbilar…
Där är mycket jobb kvar på plåten – panelskarvar som är helt galna, bulig plåt, assymetri mellan höger och vänster osv. Till råga på allt skall dörrar, skärmar och huv gjutas av också, så det är tyvärr lång tid kvar till lack. Med andra ord behövdes en temporär lösning, så därför beställdes 50 meter folie i lagom prototypgrå färg. Hur svårt kan det vara?
Ja, det kan faktiskt vara ganska svårt… Men huvudfokus var enfärgat, inte ett flawless foliejobb. Så allt blir win i slutändan.
Nedan: Först ut var taket. Go big or go home – lika bra att börja med dubbelkrökta ytor direkt. Bil ståendes på pallbockar gjorde att arbetshöjden var extremt fel (bild tagen från en pall). Bra läropanel om man säger så. Blev ändå helt ok för att vara första gången.
Nedan; Sen var det bara att börja jobba sig runt om bilen, en panel i taget. Lite youtube, lite folierande, lite youtube igen osv gjorde att det ändå var hanterbart. Ledordet i foliering är ju att ta det lugnt, vara metodisk och inte försöka göra ”snabbjobb” för att man ska lägga ihop och sluta om 10 minuter.
Knappt hann klistret fastna i plåten innan man var tvungen att plocka ut den i verkligheten och få njuta lite av en ”fin” bil. Fronten samt luftintagen på huven var helt klart svårast. Fronten blev bra, men runt luftintagen ser det ut som att det är en narkotikapåverkad dromedar som gjort jobbet.
Därefter användes bilen. Mycket. Skollämningar, mathandling, jobbpendling och bara njutningsresor. Tanka, tanka och tanka och bara försöka lägga mil för och se att allt höll. Hela 2024 rullade den åtminstone 5 dagar i veckan, juni-oktober.
Oavsett var man parkerar, sticker den ut och bitvis blir det lite rockstarkänsla. Vissa känner igen den härifrån, hemsidan, och kommer fram (gör gärna det! Otroligt kul!) och snackar lite. Bästa upplevelsen -24 var ett par i åttioårsåldern som stod vid bilen när jag kom fram. De hade ägt en Firebird på 70-talet och hade inte sett någon på flera flera år, så glädjen var hög även om min var… modifierad. ”Jag minns inte att våran var så låg” – well nä precis.
Nedan; Värsta olyckan säsongen -24 var en gatsten som låg mitt på en 90-väg (en sån där 10x10x10cm – med 90mm markfrigång blir det intressant). Låg bakom en SUV och hade inte en chans att väja. Stenen fastnade under bilen (i 90km/h…!), slog sönder en kåpa till svänghjulet, bulade avgassystemet och kysste några stag på subframen. Inget är ju utstickande under och allt är ungefär lika lågt så det var verkligen tur att skadorna inte blev värre än så.
Nedan; Bilder från ”Privata GP-banan” där de flesta uppdateringarna testas och utvärderas. Nu har bilen bra stuk enligt mig, markfrigång, hjulhus osv. Frontspoiler saknas, och kommer täcka kylarramen som hänger ned. Framtida projekt.
Skärmkanter
Knappt någon som läser här minns väl att bakre skärmkanterna moddades och tightades till för att bilen skulle se lite bättre ut. De tightades till på sidorna, samt höjdes ca 40mm för att inte hjulen skulle hamna inuti hjulhusen.
Samma operation behöver såklart göras fram också och det var hög tid. Hittills hade bara ovankanten på hjulhuset kapats bort för att få frigång till hjulet.
Ovan: Gamla träfixturen plockades fram för att få samma form på fram respektive bakskärm. Nya verktyg har handlats sedan förra gången så denna gång gjordes lilla listen av en vikt plåt som sedan sträcktes till rätt radie. Bitarna på sidorna veks i falsmaskinen och krymptes och sträcktes sedan till rätt form. Bakkanten har fått en diskret radie för lite aerodynamikflirt. Här skulle man såklart öppnat upp mer och flödat luft, men så vill man inte avvika allt för mycket från originalutseendet heller..
Nedan: Färdigt. Framskärmarna ska ändå gjutas av på sikt, så det blir ingen helsvets (men dock lite till än det på bild). Kommer sakna den naturliga arbetsbänken den dagen bilen är lackad.
Nedan: Bra passform. Nöjd med den!
Nedan: Provtur för och kolla att ingenting tar emot vid styrutslag osv. Verkar gå fritt än så länge. Svårt att visa i bild, men hjulet sitter otroligt mycket bättre i hjulhuset än tidigare. Helt klart nöjd med denna uppgraderingen!
Bromsgnissel
Racebromsar på gatan är ju alltid lite intressant. Nuvarande bromssetup bromsade bäst någonsin i SFRO-besiktigarens 15-åriga karriär, så prestandan är det definitivt inte fel på. Däremot är det fel på ljudet – beläggen skramlar ju runt i oket då där inte finns varken fästen mot kolven eller någon fjäder som håller fast belägget. Det fick bilen att låta som en galloperande häst i alla hastigheter under 70km/h *klopp klopp klopp klopp*.
Även rätt mycket skrik vid inbromsning. Visserligen coolt, men det här var inte det där dova ”coola” racegnisslet, snarare hög gäll fjortiston.
Ovan och nedan: Sitter inte beläggen fast? Då får man fixa det. En detaljstudie på bakre oket där befintlig axel (svart som hålls av genomgående skruv) fick en svarvad styrning i mitten. Autodoc detaljstuderades (de har typ 7000 olika låsfjädrar till bromsbelägg) och ett par olika varianter köptes hem. Modellen på bilden kändes vettig och monterades dit. Fjäderverkan är noggrant optimerad för att vara… lagom mellan tumme och pekfinger. Lösningen gjordes i början på 2024, och en skrammelfri sommar kunde avnjutas. Nu behövde man inte skämmas vid korvkiosken längre!
Nedan: Även gnissel var ett problem. Här har lite olika lösningar testats. Första försöket på bild nedan med universal skrikdämpningsplattor samt lite pasta för att undvika metall mot metall (här är det viktigt att även sätta på kanterna som vilar mot själva oket). Skrikdämpningsplattor försvann rätt snabbt pga kolven äter sig in i materialet och det därmed blir omöjligt att dra ut beläggen ur oken när det sitter kvar på spindeln. Keramiska butterixpastan verkar fungera bra dock, och behövde bättras på en gång under sommaren vilket känns helt OK serviceintervall.
Krängningshämmare
Krängningshämmare. Ett projekt som visade sig vara lite mer arbetsintensivt än planerat. Kravet var justerbarhet, med kniv samt att hamna så pass rätt i fjäderkonstant att justerspannet faktiskt var relevant. Samma person som hjälpte mig med fjäderkonstanterna, hjälpte mig även med krängingshämmarna. Stort tack för det!
Fram:
Ovan; Fram och bakknivar, samt länkhuvud till dessa köptes från Sellholm. Fina prylar! Återanvänd bild från några veckor tidigare – viktigt och tänka på resurser och återbruk numera!
Nedan; För att få full rörlighet i länkhuvudet, fasades kanten på kniven (som därefter bättrades med lite gult nagellack! Man tager vad man ehm… haver. Det används för att markera dragna skruvskallar i vanliga fall, så det är ingen dragqueenkarriär.). Som länkar användes vanliga krängningshämmarstag – de flexar minimalt men framför allt har de ett bra väderskydd.
Nedan; Extremt svårfotat, men här är höger och vänster sida i alla fall. Sömlöst rör, 50x2mm, svarvade ytterändar för lagring och en ihålig 2mm profil på ena sidan samt kniven på andra. Kniven är roterbar i det svarvade röret, samt fixeras med 2st M6.
Nedan; Och nu tar vi en liten konstpaus och bara bevittnar det näst mest magiska efter att barn föds – nämligen en ”nästan felfri” svetsfog! Oj vad vacker den är!
Nedan; Vanliga rörbockar går utmärkt att använda som lagerbockar. Poppade till det lite extra genom att plana ner dem något och fräsa infästningen helt rund. Det gjorde under för friktionen och fullt inspänd kan man nu röra kränigngshämmaren med ett finger utan att det glappar.
Höger: Indexeringsbricka för fjäderkonstant. Kniven ger ju en exponentiell ökning av fjäderkonstanten, varför man inte bara kan vrida 10 grader åt gången och tro att man ska få ett linjärt förhållande. Istället FEMades varenda vinkel på kniven, och sen gjordes ett hål för varje ca 10% ökning av fjäderkonstanten (fel bild på fel bit inser jag nu… några hål färre).
Ovan och nedan: Krängare på plats, inkl. länkage till vipporna. På sidan som inte syns (där den inte är justerbar) är det såklart trångt med slangar från torrsumpspump mm, så justeringen sitter rätt bra på förarsidan.
Bak:
Ovan: Samma princip som fram, dock med solitt stag i 8mm S355 istället för tunnplåt. Här syns även indexeringsplåten på plats. Hade varit smidigt med en wire och justerbarhet från tex bakluckan, istället för att behöva åla sig in under bilen. Särskilt på bakre krängaren som är viktig på rwd-bilar. Men man kan inte få allt. Kanske en framtida uppgradering.
Nedan; Något som däremot hade varit skönt, hade varit att sätta fästena när karossen gjordes i ordning. Då var jag osäker på exakt var kräningshämmaren kunde placeras (för där är inte många millimeter kvar till avgassystemet!) så det sköts på framtiden. Vilket gjorde att dessa fästena fick TIGas upp och ned. Fruktansvärt osmidigt, men till slut satt de där ändå.
Ovan; Lite provmontering innan slutgiltig ytbehandling. Elförzinkning hade varit fint för att nå alla skrymslen samt att många andra komponenter i upphängningarna är elförzinkade också, men nu var det viktigare att komma ut och köra, så det blev etsande zinkgrund och två lager Hagmans ”fälgfärg” som råkade finnas hemma. Samt tejpa igen ändarna och hälla runt lite färg inuti röret också.
Nedan; Hamnade bra. sitter skyddat, inte lägsta punkten om något skulle hända
Nedan: Stilstudie på justeringen. Hål i två rader då flera hade överlappat varandra där det är som tightast. Enkel M6 som låsning, samt skruv bakifrån in i kniven för att fixera den i krängaren.
Hubstands
Med fungerande bil, önskar man ju plötsligt kunna mäta lite hjulvinklar, göra cornerweight osv. Det kan ju lämnas in till en däckverkstad också. Men vill man exprimentera lite så drar priset gaaaanska snabbt iväg! Och det är dyrt och köpa utrustningen själv såklart.
Så vad ska man göra? Veva igång fräsen såklart!
Ovan; Fräsen går BZZZ BZZZ och titta vad som fanns inuti plattan! En Hubstand! Bara tre plattor till och tillverka!
Nedan; Spolar man fram lite, så är alla bitar klara. De flesta hubstands på marknaden erbjuder bara rörelse i en riktning (för att kunna kompensera för camber) medans de mer exklusiva har kullagrade kulor som kan röra sig i alla riktningar. Detta innebär att man tex även kan vrida på ratten, mäta caster och KPI. Stålplattorna på bilden (runda puckarna i nedankant) är magnetiskt fäste för hjulvinkelmätaren.
Nedan; Men ska man vara riktigt nördig så kan man såklart inte bara kasta ut vågarna på ett betonggolv. Det kan skilja flera millimetrar höjdmässigt på hjulen – och sådan mätosäkerhet kan man ju inte bara slarva bort. Därför kapades det upp lite profiler som frästes 45º i ändarna. Och och fräsen fick även plocka fram 16st hylsor – smidigt med CNC.
Nedan; svetsat och klart. Nu kan plötsligt alla vågarna ställas 100% horisontellt och i samma plan. OCDn är tillfredsställd för denna gången. Konstigt att det heter OCD förresten. Det borde heta CDO så att bokstäverna kommer i ordning – ser rörigt ut annars.
Ovan; Dart Vader hade varit avundsjuk på alla laserstrålar. Efter att vågarna mätts in minutiöst sattes bilen upp på hubstandsen. Först kryssmättes hjulen och hjulen satt förvånansvärt rätt redan innan. Numera sitter axlarna dock helt parallellt och kryssmätningen mellan HF/VB VF/HB skiljer mindre än 1mm. Så, parallellt och korrekt.
Nedan; Därefter gjordes cornerweight med nya fjädrarna (och inga krängningshämmare inkopplade) med vikt motsvarande föraren i. Bilen är förvånansvärt jämn mellan höger och vänster, men så sitter också motor/växellåda och bensintank något förskjutet åt passagerarsidan just för att balansen ska bli bra. Riktigt nöjd med den modifieringen.
Efter detta gjordes hjulvinklar och därefter en efterkontroll av cornerweighten.
Nya fjädrar
Ibland säger en bild mer än tusen ord. Inte i detta fallet dock. Bilden nedan är en summering av mååååånga timmars arbete.
Att räkna chassi är långt över min nivå, så jag fick hjälp av Johan Sjölinder – känd profil på banåkaforumet rejsa.nu. Efter många diskussioner kring dimensioner, geometrier samt en hel del FEM-analys på knivarna så finns det nu korrekta fjädrar samt knivar i garaget. Lite annorlunda setup då all justering på krängingshämmarna görs på en kniv (de flesta har två, eftersom de inte orkar räkna… 😉 ). Kniven har också FEMats i alla 90 vinklarna för att kunna ta fram en linjär justerkurva för att på så sätt tex kunna få ”10% mer krängare” istället för att bara vrida lite godtyckligt. Mer om det senare.
Oavsett, kommer bli bra det här!
Reaktionsstag (what!?!?! En uppdatering!!)
Det blev 1,5 års paus på hemsidan… Livet kommer mellan ibland och andra projekt pockar på uppmärksamhet. Eller så har garagetid prioriterats före skärmtid. För att komma ikapp så blir det lite throw-back-Thursday’s kommande månader.
…Låter som att det finns massor av material, men det handlar snarare om att dra ut på tiden för att parallellt hinna skapa lite mer content – tempot är inte så högt numera.
Ovan; In i dimman bara! 1,5 års paus tänkte man väl inte det skulle bli, men någon gång får man ju ta sig i kragen igen. En bild från en av otaliga provturer för och kolla någon justering, hitta något skrammel – eller… eller… eller bara för att det är så sjutk najs med en kul-tur! 🙂
Nedan; Hade problem med att motorn rörde sig lite för mycket vid gaspådrag (eller gassläpp snarare). Testade ett spännband som minskade fenomenet avsevärt, men det blev ändå inte tillräckligt bra så löste det med ett reaktionsstag istället. Sånt kan man ju såklart fräsa själv, men ibland är det smidigt att utgå från halvfabrikat…
Så, stag köptes och provades på plats. Där blir bra, typ.
Nedan; Plockade isär det, kapade, kortade och svetsade ihop igen. Fixade lite fästen i toppen och i chassistaget och voilá! Reaktionsstag på plats utan att få nämnvärt mer med vibrationer i bilen.
Nedan; Svetsen syns knappt. Blev bra och lätt lösning. Klonket/slaget från transmissionen vid gassläpp försvann helt.
Konbana, Ljungbyhed – med film!
Men vad är nu detta tänker du? Ska det bara köras plötsligt?
Faktum är att sommaren peakade här någonstans. Måndagen blev det körning på knutstorp, och på efterföljande lördag var det dags för konbanekörning med Miataklubben på Ljungbyhed. Denna gången som betalande medlem. Och denna gången skulle bilen pressas. Ordentligt.
Syftet var såklart och se att allt höll – konbana är ju extremt bra för ändamålet – hastigheterna är relativt låga och där finns inga hårda saker i närheten. Helst skulle något gå sönder, så att man vet att man verkligen pressat den max.
Ovan; Kvällen innan konbana. Fixa lite med gnisslande bromsar. Tre skruvar totalt, är allt som behöver lossas för att få ut beläggen. Centrummutter till hjulen, och två skruvar på oket. Tämligen lättmeckat.
Nedan; Vädret kunde man inte klaga på i alla fall.
Ovan; Anlände lagom innan förarmötet på morgonen. Insåg att jag var enda utomstående föraren, med tiotalet miator runt om kring mig. I klassen ”häckigast bil” är undertecknad ohotad vinnare i. ”Kul med amerikanare, har du gjort nåt med den annat än fälgarna?” Well..
Sen var det dags – bara att lina upp och vänta på sin tur. Några sedvanliga varv krävdes för att hitta bromspunkter, lära känna banan (och bilen, inte att förglömma) och därefter så sakteliga börja kunna flytta upp farten för varje varv. Det är känt vid det här laget att fjädrar och krängningshämmare kunde varit bättre, men syftet med denna körning var ju mest för att försöka ha sönder bilen. Eller rättare sagt, få förtroende för att den håller ihop så att man kan börja pressa den på bana också.
Ovan; rätt mycket rattrost som behövdes bli av med, men fram emot eftermiddagen infann sig någorlunda konsekventa 31-tider och ett 30,8s som dagens snabbaste varv. Där fanns miator som var snabbare, men även miator som var långsammare vilket ändå är ett ganska gott betyg till bilen.
Bilen går bra, inget snack om det. Ingen tvekan öht vid turn-in och det saknas inte grepp. Efter lite justering på bromsvågen så var det även bra bromsar. Det är tydligt att krängingshämmare saknas som sagt, och fjädrarna är för hårda fram och för mjuka bak. Bilen upplevs inte som stötig, utan snarare ”fast”. Men det är delvis svårt och provocera ut bakvagnen i tighta partier – krängnigshämmare står på vinterlistan.
Ovan; Ja men självklart måste det finnas film på en sån här händelse! Satte dagens bästa tid på ett av de filmade varven, därav ”yes”.
Nedan: På väg hem. Kanondag! Allting höll, bilen gick precis lika bra hem som dit. Den marschar på riktigt bra i motorvägstempo och motorn har ett härligt register – det saknas aldrig vridmoment…
Årets sista tur
Sådärja, nu är årets sista tur avklarad. Sorg i hjärtat faktiskt, ovan känsla för någon som spenderat mycket tid på pallbockar senaste säsongerna. Men ett par timmar på småvägar i bokskogar och över fält, med 8 grader i luften och vindstilla. Helt perfekt klimat och motorn går såklart extra bra med den kalla luften. Vilken känsla att på i princip tomma 70-vägar kunna ta 90 graders kurvor med lite kontrollerat ställ ut ur kurvan, samtidigt som man hör motorn vråla.
Nedan; Bilen var för några veckor sedan hos Japtuning för att mappa körbarhet. Sedan dess är det en helt annan bil. Från att kunnat stoppa i sjätte växeln i 100km/h, kan man numera lägga i sexan i 70 (1300rpm ca) och segdra den upp till 130km/h utan någon som helst tvekan eller hostande. Bilen gick från att vara ganska yxig och bråkig i vanliga hastigheter till att nästan bli som vilken pendlarhink som helst.
Nedan höger; Bilen har delvis gått som bruksbil nu under hösten. Lite raggarvarning på utseendet, men man vänjer sig. På bilden besöktes Hornbach för diverse inköp till husrenovering. Tordes inte köra drive-in med tanke på vändradien, men annars gick det smärtfritt.
Nu börjar pallbockssäsongen officiellt med andra ord, och att-göra-listan saknar inte punkter.
- Nya fjädrar med korrekta hårdheter ska dit och krängningshämmare skall tillverkas, en riktigt corner weight och hjulvinklar skall också fixas fram. Det här kan göras på ett enkelt sätt, eller ett krångligt. Med tanke på historiken i detta projekt, kommer det göras på ett djupgående och krångligt sätt.
- Innerskärmar fram ska dit. Självklart är det inte bara och skruva dit ett par original, det hade ju varit för enkelt. Nej, de måste såklart byggas om! Dessutom skall nya hjulhuskanter byggas om och tightas till mot hjulet också, så det här blir vinterns stora jobb.
- Styrning skall uppdateras i form av lite förebyggande kylning av elservot. Många verkar få problem med överhettning av dem vid banåka, så detta görs i förebyggande syfte
- Växellådan måste ner för allmän översyn samt shimsning av växelgafflarna
- AC hade ju varit ganska skönt inför nästa säsongs eskapader
- Allmän service i form av oljebyten, vaxa hjulupphängnignarna och sånt där 😉
- Ja, sen var det den där lilla grejen med utseendet också. Samma nyans på alla paneler hade ju varit fint.
- Och såklart… en hel del småfix här och där som sannolikt kommer ta 80% av tiden men bara ge 20% av vinterns resultat…
Ovan; Innerskärmar har införskaffats. Kommer såklart att moddas…
Knutstorp!
Vilken sommar! Lite har hänt, även om vädret delvis varit… utmanande när man har olackerad bil.
I augusti besöktes Knutstorp med avsikten att träffa lite vänner som var på trackday där. En halvtimme efter ankomst kom frågan ”Vill du köra?”. Nä men alltså, jo men nej alltså jag har ju inte anmält mig, har ingen SMA-licens (personskadeförsäkring typ) osv. Kan ju inte riskera alla andra…
Bilen hade dessutom gått fyra timmar sedan besiktning – knappt inkörd ens.
”ja, men om vi stänger av banan då. Vill du köra då?”
haha, well. Vad svarar man liksom på det där? Såklart man vill.
Banan stängdes och jag fick fem fria varv. Bilen hade rullat ca 4h efter besiktningen (varav en timme var till Knutstorp och en halvtimme var från besiktningen…), hjulen pekade åt alla håll och total avsaknad av vettigt chassi (inga krängningshämmare öht och lite fjädrar som fanns i garaget). Men vad gör det? Bara känslan att vråla lite V8 och känna på den var ju grymt.
Ett stort tack till arrangören, SVGK, som insisterade på att jag skulle köra lite. Otroligt tacksam för denna unika möjlighet!
Ovan; Camber! Camber är kul! 3,2° 
Ovan; Rakan, skickar i trean, fyran, femman, 7000rpm. Strax under 300km/h innan inbromsningen. Plockar tre placeringar under inbromsning och lyckas ta ytterligare en på yttern genom kurvan.
Eller… well. Det var kul att köra iaf!
Episk händelse!
Yes, en episk händelse behöver presenteras i det här långtidsprojektet.
Den 22a juni, kl 14:03 passerade Pontiacen godkänd registreringsbesiktning. Så när som på en undermålig handbroms är den numera fullt laglig att frambringa på allmän väg. Helt otrolig och obeskrivbar känsla att ha förvandlat blandskrotet som varit fast i garaget, till en fungerande bil!
Projektet påbörjades den 21 maj 2009 och blev körbart igen den 22a juni 2023. Det var tänkt att det skulle ta 8 år ungefär, men lägenhetsrenoveringar, husprojekt, familj osv gjorde att det drog ut på tiden. Det är egentligen strunt samma, för numera är bilen körbar och därmed den allra största milstolpen är klar. Besiktigad med alla modifieringar och korrekt effekt, precis som var planen från början.
Hur många 14-årsprojekt känner Du till som har blivit klara? Mmm, precis. Ganska få. Så det här är stort.
Men denna bilen är äntligen klar! Nu väntar en sommar av utsortering och därefter får vi se vad som står på att-göra-listan i höst. Nice-to-have är tex nya skärmkanter fram, innerskärmar fram, AC etc. Men jag gissar att det finns åtgärder som pockar på uppmärksamhhet långt innan sådana lyxvaror kan få prio.
kofångaren
Kofångaren har suttit temporärt sedan karossen blev rostlagad. Trycker man på den med fingret så flexar den åt alla håll och kanter, så det är hög tid för lite stabilare fästen.
Grundtanken var att bygga kraschboxar som absorberar en del av energin vid en eventuell smäll, men pga geometriska skillnader mellan infästning i kofångare och kaross (där rambenet sitter) gjorde att formen på boxen blev asymmetrisk. Det gör att den sannolikt deformeras uppåt, dvs inte som ett dragspel (som det var tänkt). Oavsett vad så är det ju bättre med en box i aluminium, än en stålbox så nu blev det som det blev.
Ovan; Till vänster skymtas infästningen så som den såg ut tills nu. Kofångaren justerades in minutiöst mot karossen, och därefter lossades fäste och kofångare i en bit (där kommer finnas gott om justermån i långhålen i karossen, men det är bra att hamna i mitten av långhålen från början…). Eftersom kofångaren är i det skicket den är, så svetsades fixturen helt enkelt direkt i kofångaren. Därefter kunde aluminiumpusslandet börja.
Nedan; och med minutiös inpassning, menas verkligen minutiös inpassning. Som med alla andra prylar på karossen så var den inte helt symmetrisk, vilket löstes genom några snabba snitt med vinkelslipen och ett par varsamma smällar med spett och slägga. Både området runt nummerplåten, och hörnorna i ytterkant fick göras om. 
Ovan; Hoppar lite framåt här och konstaterar att nytt fäste blev lite mer stabilt än det gamla. I fantasin skulle det där som sagt bli en symmetrisk box, men pga att rambenet i karossen sitter lägre än kofångaren så blev formen snarare en svanhals. Får låta bli och krocka helt enkelt.
Nedan; Skruvar svetsades direkt i kofångaren. Kan ju bli svårt och kopiera det till framtida glasfiberkofångare tänker man direkt – det jagas ju vikt, och då är såklart en stålkofångare trist att ha, men en komposithistoria erbjuder inte mycket krockskydd med tanke på att tanken ligger precis bakom. Däremot kan kanske en aluminiumkofångare vara en bra kompromiss, och då är det ju enkelt att svetsa skruvar i den också.
Svetsarna blev bra. Svetsa tjockt gods är verkligen terapiarbete.
Nedan; För att inte sidorna skall fladdra för mycket låstes dessa med en enkel, originalliknande lösning. Högra bilden visar att kofångaren numera sitter flush med plåten, där originalet snarare sticker ut 3-5 cm på sidorna. Estetisk modifiering primärt, men ger ju också bättre äääääääero!
Ovan: Så var det den där grejen med att bli bogserad också… Normalt sett blir man ju alltid bogserad i färdriktningen när man fått stopp på gatan. På bana är det dock inte alltid samma sak med tanke på att bilen skall bort fortast möjligt och dessutom högst sannolikt står nedgrävd i leca. Därför hade det varit skönt med en rem men enda placeringen som är möjlig är vid rambenen och titta, där sitter det två eldkastare också!
Provade flera lösningar, rem, avgasklämma (mest som prototyp) och kinastylingögla. Gick faktiskt bet här, och fick tills vidare använda kinaöglan… Tror den kostade 32kr inkl frakt, så förväntar mig inte mer än en bogsering innan den behöver bytas.
Nedan; Ett exempel på tjinesisk H7/h7-passning, och folk är rädda för att de kommer ta över världen…
Glappet gjorde att öglan skramlade omkring lite hur som helst. Och godstjockleken hade inte hjälpt öglan att göra den starkare… Ny hylsa svarvades, hål brotchades och allt pressades samman med liten klick fett. Helt annan känsla i den nu efteråt.
Nu kan det snart vankas provtur! För nu går det att bogsera bort bilen från åkern när kurvan kom för fort.
Det blev ytterligare temporär montering i ett av de befintliga infästningshålen för kofångaren (krockbalken sitter precis bakom). Den får sitta här tills att sandplåten under kofångaren är tillverkad.
Det varde ljus
Även all el måste bli klar för att kunna besiktiga. Så det var bara och sätta igång. Eftersom den här bilen bara ska få lite ’diskret’ modernisering på utsidan så är belysning en subtil modifiering. Dessutom (brukar) det bli bättre om man adapterar ny teknik istället för att återanvända det som var nytt för femtio år sedan.
Ovan: Det här är delvis snabb-fix, för nu måste det snart bli lite åka på sommaren och inte bara skruva. Ett helt 3D-printat positionsljus fram – fördelen med och köra gammal bil och slippa allt vad E-märkning heter. Bestående av 11 delar. Gul blinkers i yttre ramen och vit DRL i krysset, som kommer täckas av kromsargen. Reflektorerna blev quick-fix för att kunna komma vidare – de kan uppdateras i lugn och ro efter bilen är besiktigad. Då blir det frästa reflektorer i aluminium, men tills vidare blev det printade med aluminiumtejp ovanpå. Funktionen är lika bra, utseendet är det inte. Bakljusen är uppdaterade sedan innan – säkerhetstänk här, där olika delar av ljuset tänds vid positionsljus respektive bromsljus (positionsljus på bild, bromsljus tänder allt annat). Allt för att inte få påhälsning i baken från någon instagramsurfande testosteronstinn betahanne som inte var uppmärksam…
Nedan; Har gått igenom en ansenlig mängd olika former och konfigurationer innan jag hittade något som både passade utseendemässigt och ljusmässigt.
Nedan: Även sidoblinkers har fått en liten uppdatering. Normalt består det av en yttepytteliten 5W glödlampa i mitten, vilket ger en ljuspunkt där och beckmörkt i kanterna av blinkersen. Svagt ljus också, speciellt på dagen. Här blir det LED, över hela ytan, med diffusor för att få ett helt homogent sken. Kommer synas betydligt bättre och dessutom se betydligt bättre ut.
Ovan och nedan: Lite olika konfigurationer. Positionsljuset släcks automatiskt på den sidan som blinkers tänds. Tänds igen ca 2s efter att blinkersen blinkat klart. Självklart blir det även modernt ”duttblink” med tre signaler om man duttar till spaken.
Ovan: Inte för att det finns så mycket inredning att prata om än, men om all el ska bli klar så ska all el bli klar – så även innerbelysningen. Det blev lite operationssalsstuk på innerbelysning. Får montera lämpligt motstånd för att minska ljuset lite, men nu är det jämnt ljus överallt; på marken när man öppnar dörren, i taket, i fotutrymmen samt även i taket bakom stolarna.Takslingan kommer glöda väldigt svagt gult vid körning nattetid. Eftersom knappar och reglage saknar bakgrundsbelysning kan det vara trevligt att ha ett svagt sken i kupén för att slippa gissa vilket reglage man drar i. Innerbelysning är tänd 20 sekunder efter man stängt dörren, eller släcks automatiskt om man startar motor/låser på fjärren. Fett modernt.
Nedan: Även bagaget har fått sig lite belysning. Perfekt när man står och felsöker bränslepumpen vid vägkanten i lätt duggregn kl 03:00 en torsdagnatt. Eller nej, just det ja – styrsystemet varnar om bränslepumpens förbrukning skulle avvika från normalt, långt innan den går sönder. Gud alltså, tänk så mycket moderniteter man kan pracka på en gammal raggarpråm.
Nedan; Nummerskyltsbelysning och positionsljus fixat. Saknas bara lite plåtpaneler för att bli av med Dart Vader-stuket.
Ytterdörrhandtagskonstruktören
Som det nämnts tidigare – det är endast små små modifieringar på utsidan! Ett otränat öga ska ta bilen för att vara original, så när som på fälgar och sänkning. Inget fel på originalhandtagen egentligen – yxig design, gjorda för en hand som kan hålla en 450-grams hamburgare mellan tummen och pekfinger, samt ett härligt metalliskt ljud. Köpte till och med nya original (GM har använt dem i produktion mellan 1955-1991!) för 10 dollar stycket.
Men de är inte så äääääärodynamiska, och så kan vi inte ha det.
Nedan; Istället blir det Chris Bangle-designade handtag från ett italienskt fullblod (de är ju röda!). Eller halvblod snarare. Eller Shetlandsponny om man ska vara lite mer exakt – Fiat Barchetta. Antagligen det minst fula som kommit ut från Bangles ritbord…
Ovan och nedan: Det här blir lite invecklat, och det saknas egentligen en före-bild. Men eftersom handtagen har mekanismen i fel plan, behövde något göras. Original trycker de nedåt när man drar i handtaget, men för att de ska funka med Pontiacen så måste mekanismen trycka inåt istället. Även slaglängden behövde justeras, men det kan göras på länkaget mellan Pontiacens originaldelar och det nya handtaget.
I alla fall; alla saker återanvändes, men vipparmen fick en ny, 3D-printad, infästning (nedan) 90° från tidigare plan. Returfjäder osv återanvändes, och länkaget mellan vipparm och handtag fick också vridas. Komplett lösning (ovan) är nästan svår och se att den blivit modifierad. Detta är en lösning som hade varit betydligt krångligare för 10 år sedan, innan 3D printrar hade fått sitt genombrott.
På bilden är det fortfarande prototypplast, men slutresultatet blir tillverkat i kolfiberarmerad ABS.
Nedan; Även låskistor rengjordes från femtio år gammalt smuts och färgdamm från ett antal olika omlackeringar (för ingen av tidigare ägare verkar brytt sig om att demontera bilen när det skulle skvättas på ny färg). Viss skillnad på gammal och ny – det är bara avfettning och varmt vatten…
Även centrallåsmotorer monterades, såklart. Vem orkar hoppa in i bilen och SEN låsa upp dörren till passageraren år 2023 liksom?
Nedan; Såklart har även dessa fått sin beskärda del av 3D-printade detaljer. Gaffeln på låsmotorn förlängdes, så att den passar slaget på pinnen till låset. Även här är det kolfiberarmerad polycarbonat.
Nedan; Länkaget till låspinnen på insidan av dörren har söndersmulat för längesedan och hängde verkligen på tre kvart. Man kan såklart köpa nya om man vill, men så här enkla bitar tar i ärlighetens namn längre tid att googla fram, klicka hem, vänta på frakt och sen packa upp något med tveksam GM-passform än att ta några mått, rita och trycka på print. Kolfiberarmerad PC än en gång.
Nedan; Plastchassiet till handtagen var dubbelkrökta (konvext i längsled, samt vridet), och Pontiacens dörr var rak. Dvs passform blir sådär. För att råda bot på det, värmdes handtagen upp och riktades. Krävdes obekvämt mycket värme för att ”minnet” i dem skulle försvinna.
Passade även på att rengöra elhisskenorna. Det har aldrig gjorts. Aldrig. Plötsligt löper hissarna så enkelt och smidigt att det nästan blir giljotinvarning på rörelsen.
Den lever!
I höstas togs första provturen som var längre än några hundra meter. Totalt blev det två pass och ca 2h körning per pass vilket var extremt nyttigt inför vinterns att-göra lista. Känseln är ju såklart på topp första timmarna och det finns ingen tid att hinna sortera körintryck osv. Istället lyssnar man efter allt klonk och skrammel och funderar över vad som kommer lossna först. För klonk och skrammel fanns det gott om…
Ovan; En tom 70-väg, någonstans i Skåne en sexgradig novemberdag.
Lite snabb garagetid löste bland annat skramlande belägg (som tjöt så fort man vred på ratten), studsiga dämpare (släppa lite rebound), lite shims för att bli av med en gnisslande kopplingspedal och lite annat smått. Saker som inte löstes var bland annat ett avgassystem som ligger liiiiiite för nära någonstans samt gnisslande länkarmar i bakvagnen. Det sistnämnda sliter förhoppningsvis in sig efter några mil. Avgassystemet sliter nog inte till sig…
Andra passet fanns dock den möjligheten. Nu är det såklart allmän väg med en nybyggd bil, så det är lite svårt att utforska allt bakom 0.3G. Men med tanke på förutsättningarna vad gäller chassi (inga krängningshämmare, fjäderkonstanter är vad som fanns liggande i garaget, hjulen pekar åt alla håll osv) så känns den väldigt bra. Solid. Första intrycket är att den är tight och direkt – styrningen på 2.1 rattvarv hjälper såklart där. Den svarar bra på stötdämparjusteringar och den känns stabil i högre farter.
Och den bromsar. Den. bromsar. något. heeeeelt. sinnessjukt. bra. Helt otroligt nöjd med bettet i bromsarna för närvarande. Manuella bromsar på en relativt tung bil (ca 1350kg som den står på bilderna).
Att sitta inuti en plåtren bil förtar lite av känslan dock, för det bullrar rätt bra. Lite som att sitta inuti bastrumman på valfri hårdrockskonsert. Så planer för i vinter innefattar bland annat lite temporär inredning högsta prio, tillsammans med en rad småfix. Finns det tid över till våren så står innerskärmar fram högt på önskelistan, för hela motorrummet är fyllt med bromsdamm efter några timmars körning…
På återseende!
Nedan; Spontanbild från september när det också blev några hundra meter körning för att testa att allt höll.
